Tango sjalusi

I all kjærlighet ligger også en kime til uro eller bekymring, angsten for å miste. For noen tar denne uroen så stor plass at de risikerer å gå glipp av her og nå og de gode opplevelsene på veien. Å elske er også å risikere. Jeg tror det kan være lønnsomt å øve på å leve med den risikoen, tørre å stole på hverandre, gi rom, og glede seg over hverandres gleder.  Det er forskjell på å føle seg elsket og å føle seg eid. Men lett er det ikke..  Jeg kom over denne teksten av Mikael Wiehe mens jeg egentlig lette etter en helt annen tekst:

TANGO Jag ser min hustru när hon dansar hur hon sakta glider fram under sänkta ögonfransar tätt sluten i hans famn De’e han som för och hon som följer fot vid fot och hand mot hand Under lamporna som glittrar kan jag se hur deras blickar hastigt nuddar vid varann Jag ser min hustru när hon dansar hur hon sakta glider bort Jag kan minnas oss tillsammans Jag kan minnas hennes kropp Hennes läppar är så röda Hennes panna är så vit Jag kan se hur hon försvinner i ett filmiskt, svartvitt flimmer till en utnött melodi Det var i sommar’ns mogna grönska Det var en andlöst vacker dag Hon var allt jag hade önskat Hon var allt jag ville ha Hennes händer var så starka Hennes vilja blev mitt svar Det fanns aldrig något val Bara ett steg jag måste ta Det fanns ingen väg tillbaks Så störtar fjäril’n sej mot lågan Så höjer drinkaren sitt glas Så söker mänskan sej till plågan i hopp om frihet och extas Jag höjer glaset för det vackra för allting odelbart och sant och för min hustru där hon dansar under sänkta ögonfransar i en kvällens sista dans

I et intervju om hans mangeeårige samliv med en chilensk tangodanser, og om sangen Tango, spør journalisten: 

"Vad tycker din hustru om texten till "Tango"? "

Mikael svarer:

"Hon tycker att det är en förtjusande text. Hon säger att du ska inte vara orolig, jag kommer tillbaks igen. Och det är jag inte heller, jag är inte orolig. Bara lite."

Vil du lese hele intervjuet, se her:

http://www.mikaelwiehe.se/tango_bok3.htm