Hva føler du nå?

"Hva føler du nå?" Dette spørsmålet gir umiddelbare assosiasjoner til idrettsutøvere som rett etter suksess eller fiasko (spiller ingen rolle hvilken av dem) får en mikrofon stukket opp i ansiktet og blir bedt om å dele sine innerste følelser. Jeg er imponert over at de stort sett klarer å holde seg i skinnet, og ikke gir journalisten enveisbillett til et sted der de dyrker pepper. Følelser er, i tillegg til å være private, også ganske kompliserte greier.  Det er ikke alltid like enkelt å være glad når vi skulle vært det, eller trist når det er det som forventes av oss. Følelsene lever sitt eget liv, og godt er det. En typetest jeg tok for noen uker siden, kom fram til at jeg oftere tar beslutninger basert på intuisjon og følelser, enn på fakta og logisk resonnement. Jeg innrømmer villig at denne informasjonen  ikke gjorde seg fortjent til begrepet "shocking news". Vel, kan noen si, uten faktaopplysninger har du ikke godt nok grunnlag for beslutningene dine. Den diskusjonen tar jeg gjerne, for uansett hvor mange faktaopplysninger jeg henter inn, er det til lite hjelp hvis avgjørelsen ikke kjennes riktig ut for meg. Kroppen min har et sett med varselsignaler den sender ut i det jeg er i ferd med å ta en feil avgjørelse, og det er en egenskap jeg er utrolig glad for. Her i huset går vi ei spennende helg i møte. Mor sjøl skal feire rund dag, noe framskyndet fordi minstejenta, også kjent som Afrikari, setter kursen mot Sør-Afrika og studentliv rett over helga, og det er viktig for meg (og henne) at hun er med på festen. Alle disse hendelsene setter i gang et ras av følelser inni meg. Stikkord: Milepæl - levd liv - framtid - glede - stolthet - uro - savn - venner - familie - trygghet - let go - spenning - tilhørighet - nysgjerrighet - takknemlighet.  Kaoset er komplett nok inni hodet mitt om jeg ikke i tillegg måtte svare på spørsmål som "Hva føler du nå?" Jammen godt jeg ikke er idrettsutøver ( hvis du ikke ser på livet selv som en risikosport, da, der er jeg ganske god faktisk.. ) NIO LIV (Björn Afzelius)

En gång körde jag rally på fyllan, bland Italiens hisnande berg. En gång sprängde dom Towern i luften, just som jag hade gett mej iväg. En gång drev jag iväg ut mot havet, när jag övade simning en natt.

En gång jumpa' jag rakt över Sundet,

för att rädda min älskade katt; Jag var galen, men galen har tur.

-

En gång ramla' jag ut från balkongen, i en snöhög dom just skottat upp. En gång börja' det brinna i skogen, när jag letade myror med lupp. En gång kröp jag iväg ur en skrothög, som en gång hade liknad en bil. En gång fick jag en huggorm i stöveln, när jag gömde mig för en polis; Jag var galen, men galen har tur.

-

Moster stönar och skakar på hu'vet -

hon är så ängslig för hur det skall gå. Hon säjer: "Pojk, skall du aldrig bli vuxen? Du är ju precis likadan nu som då!"

-

Men när jag ser dom jag kysste i skolan,

gå med kruspermanent och med hatt

och när jag hör vad dom lär sina ungar,

,så blir en gammal rebell lite matt; För jag vill ha barn som en gång kan berätta, om vad man skriver på sydfranska dass, och hur man spränger casinon i luften, och om att man aldrig bör veta sinplats; Som är galna, ja, galna, som får va' galna, för galna har kul!