Stillheten etterpå...

De har dratt. Feriegjestene mine. De minste. De to som hver gang de kommer setter resten av livet mitt litt på vent. Fordi de lever og opplever med alle  følelsene sine utenpå. Og er akkurat der de er i det øyeblikket de er der, før de i neste øyeblikk er et helt annet sted, både fysisk og mentalt.  Å være dagmamma ei uke for en 4-åring og en 6-åring er en emosjonell berg- og dalbane som krever absolutt tilstedeværelse, samtidig som minnene strømmer på og trekker meg en hel generasjon tilbake til den tida dette var hverdagen og jeg i lengre perioder hadde aleneansvar for to små selv. Gavene denne uka har brakt med seg, fungerer omtrent som en kinesisk eske, og kan pakkes ut lag på lag: Glem jobben For ei som normalt har et hode som er påskrudd jobb 24/7, er samvær med barn terapi. Lange tanker avbrytes før de er påbegynt, og bekymringer knyttet til arbeidsoppgaver som venter, blåses bort som løvetannfrø i sommervind. Tankene erstattes med dekking av basale behov som slukking av tørst, plastring av sommerkne og konfliktløsning rundt hvem som fikk trykke på knappen først eller sist. Glem pc og mobil, og troen på barns selvledelse   Regler som "Minst først" eller "Vi åpner ikke et nytt spill før det forrige er ryddet opp" fungerer i beste fall i 5 minutter, og kun når du selv tar del i aktiviteten.  Det som derimot fungerer som ei kule, er din egen mentale tilstedeværelse og støttende oppmerksomhet. Da sitter plutselig reglene der også, så å si av seg selv. Glem alle forventninger om rasjonalitet Lyst og motivasjon er flyktige begreper, og jeg forstår mer og mer av hvorfor barn fascineres av sommerfugler. De er jo i slekt. Turen fra A til B, for eksempel fra matbordet til kjøkkenbenken har sånn cirka x antall potensielle avsporinger; ei halvferdig tegning, ei leke som plutselig ble ledig da søstera satte seg ved bordet, øving på å balansere den brukte middagstallerkenen med ei hånd, med eller uten bestikk på, ei legobrikke å snuble i, og, hvis man tenker godt etter, kanskje er man fortsatt litt sulten likevel.... Bak enhver atferd er det alltid en positiv intensjon Barn gjør rare ting hver dag, og mange ganger om dagen. Vi må aldri slutte å være nysgjerrig! Å følge tankerekkene og reaksjonene og bli kjent med de utløsende faktorene bak hva som skjer, er ei utrolig spennende reise, som ofte handler om trygghetsbehov, ønske om mestring, undring, tilnærmet grenseløs fantasi, humor, helt vanlig søskensjalusi, bearbeiding av ting de har sett, lest og hørt tidligere, og ikke minst behov for å bli sett som individ og ikke bare som et barn som skal lære å oppføre seg slik voksne mener er riktig. Speiling av eget språk og atferd"Mormor, slik oppfører man seg virkelig ikke!" Beskjeden kom lattermildt fra 6-åringen på ryggen min da hun syntes jeg herjet litt vel mye med henne i et fjellvann her om dagen. Vi voksne er vandrende (og akkurat da hoppende) rollemodeller, og barn suger til seg både vaner og uvaner, for ikke å snakke om ord og uttrykk. Se ditt eget nærmiljø med barneøyne Denne uka har jeg besøkt steder og folk jeg oppsøker altfor sjelden, og blitt enda mer glad i regionen jeg bor i. Vi har vært med på alt fra tilrettelagte opplevelser som astronautkurs og rakettoppskyting fra Flåklypatoppen, til stolpejakt, maleverksted, fjellvann, museumspark og klatrevegg, og overalt har vi truffet hyggelige og hjelpsomme mennesker som ser barn. Gjenoppdag ditt eget følelsesregister Jeg definerer meg ofte som et rasjonelt menneske som er vanskelig å bringe ut av fatning. Men i løpet av svært kort tid har jeg pusset støvet av min egen evne til å bli glad, rørt, hissig, bekymret, stolt, utålmodig, begeistret og leken, og helt sikkert enda mye mer. Jeg har rett og slett vært levende til stede i mitt eget liv. Det er et privilegium. Men det aller største privilegiet av alle, er tillit. Tilliten fra foreldrene, at ei uke hos oss  er et godt valg for ungene deres. Tillit fra de minste på at her er det trygt å være, også når noe oppleves vanskelig. Tilliten til at vi alle sammen er viktige mennesker i hverandres liv.  Så viktige at vi byr på oss selv og alle følelsene våre til hverandre. Dette er den innerste, minste og viktigste kinesiske esken, som har ligget godt beskyttet mens jeg pakket ut de første, og den vil jeg ta ekstra godt vare på, også framover. Men akkurat nå sitter jeg og kjenner på stillheten etterpå, før jeg ganske snart må omstille hodet til ny arbeidsuke.

BARN ÄR ETT FOLK (Olle Adolphson) Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl Över den pölen går pojkarnas båtar ibland och de glider så fint utan köl Där går en flicka som samlar på stenar, hon har en miljon Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron Där går en pojke som skrattar åt snö Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är en äng och en vind Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand och far bort på en svängande grind Där går en flicka som sjunger om kottar, själv äger hon två Där vid ett plank står en pojke och klottrar att jorden är blå Där går en pojke som blev indian Där, där går kungen av skugga runt stan och skuggar bovar Och där fann en flicka en festlig grimas som hon provar Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är en gård och ett skjul Där sker det farliga tågöverfallet ibland, vackra kvällar när månen är gul Där går en pojke och gissar på bilar, själv vinner han jämt Fåglarnas sånger i olika stilar är magiska skämt Där blir en värdelös sak till en skatt Där, där blir sängar till fartyg en natt och går till månen Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket